Migration och Identitet


Identitet - definitioner
Med identitetskänsla avses enligt Johan Cullberg, människans inre upplevelser och känsla av vem hon är, medan jagidentitet definieras som ”förmåga att uppleva och vidmakthålla en inre enhet och kontinuitet som någorlunda motsvarar andras uppfattning av en själv” (Cullberg, E.H.Eriksson). Böhm beskriver identitet som ”upplevelsen av en själv som en unik sammanhängande enhet, som är kontinuerlig i tiden och förblir densamme trots inre psykiska och yttre miljömässiga förändringar",  att man känner igen sig själv mitt i alla förändringar.


Identitet och migration
Individens identitet utvecklas i samspel med andra; förmågan att förbli sig själv under perioder av förändring ses som grundläggande vad gäller identitetsuppfattningen. Grinberg & Grinberg framhåller att individens identitetskänsla består av tre samverkande processer: rumsintegrering,
tidsintegrering och social integrering. Samtliga berörs av migrationen men tydligast påverkas den sociala integreringen eftersom det är i den omgivande miljön som de största förändringarna sker. Allt är nytt och obekant och även migranten är en främling för  omgivningen. Oftast förlorar migranten självklara roller som samhällsmedborgare, yrkesman, medlem i professionella eller politiska nätverk, med mera, vilket kan leda till upplevelsen av att inte alls tillhöra någon grupp som kan bekräfta ens existens och därför försätter migrantens identitet i gungning.

Den etniska identitetens särställning
Tor-Björn Hägglund betonar identitetens föränderlig- het under livets olika skeden men hävdar samtidigt den etniska identitetens särställning i människans psyke. Han tar också upp de många förändringar av identiteten som migranten ställs inför, och menar att en positiv identifikation med ens etniska ursprung kan utgöra den trygga grund som behövs för att kunna integrera en ny kultur utan alltför mycket ambivalens och forma en dubbelidentitet. Anammandet av den nya kulturen underlättas om man haft en positivt grundad första identitet, men först då man sörjt och accepterat att ens nuvarande identitet är otillräcklig för en framtid i den nya miljön. De yttre förutsättningar som krävs för att utveckla en tillräckligt god första respektive andra etniska identitet, är auktoriteter man känner  vördnad för och tilltro till och en etnisk omgivning där man prövar och tränar identifikationerna samtidigt som man speglar sig i andras reaktioner på en själv.

Människans identitetsutveckling består av migrationer

Enligt Grinberg & Grinberg kan människans ut- veckling beskrivas i termer av en serie migrationer som hjälper individen att stegvis lämna sitt första kärleksobjekt - modern. Rörelsen till och från modern är utmärkande för separations-individuationsfasen som ligger till grund för individens identitets-utveckling. Det stegvisa avlägsnandet från föräldrafigurerna är nödvändigt för utvecklingen till oberoende och mognad. Enligt Winnicott är ett av de tydligaste tecknen på känslomässig mognad förmågan att vara ensam och att vänta.

Anzieu menar att ett ”ljudande hölje” omgärdar barnet i början av livet, precis som huden omsluter och bevarar barnets insida intakt. I dessa ljud ingår moderns röst som barnet tidigt urskiljer och som senare länkar samman modern och språket. Detta ”ljudande hölje” har en djupgående inverkan på och betydelse för identiteten, eftersom ljudspegeln föregår den visuella spegeln; via den får barnet sina första upplevelser av sammansmältning. Grinberg & Grinberg anser att för migranten kan "ljudhöljet" utsträckas till att omfatta hela den kultur han lämnat med dess ljud, musik, språk och språkmelodi. Mot bakgrund av detta, kan vidden av de utmaningar migranten ställs inför vid byte av land, kultur och språk, anas.

Förändring, förlust, sorg
Individens integration med sin nya omgivning bestäms både av förmågan att stå ut med förändringar och förluster, och att vara ensam och vänta. Vid byte av land måste hon temporärt ge upp sin individualitet vilket kan upplevas som en smärtsam förlust. Ju större skillnad mellan migrantens kultur och det nya landet, desto större är förlusten, eftersom att byta land innebär ”att förlora och ge upp välkända omgivningar, röster, lukter, sätt att vara tillsammans med mera som fungerat som ’härbärgerande objekt’ för individen och som därför kastar in migranten i desintegration och sorg.”(ibid) Att kunna sörja det man lämnat är avgörande för anpassningen till det nya. Om migranten lyckats internalisera de goda objekten är förutsättningarna bättre att uthärda de separationer som är oundvikliga vid en migration. Men inte bara migrantens personliga bagage utan också kvaliteten på omgivningens mottagande, bestämmer om migrationen kommer att lyckas.

Migration är en potentiellt traumatisk erfarenhet

Akhtar hävdar att migrationen även under de bästa omständigheter är en traumatisk händelse och likt andra trauman utlöser en sorgeprocess. Enligt Grinberg & Grinberg är migration inte en isolerad traumatisk upplevelse till följd av uppbrottet från hemlandet eller ankomsten till det främmande landet. Istället kan migration räknas till kategorin ”kumulativa trauman” med reaktioner som oftast inte är särskilt uppseendeväckande. Effekten på individen är däremot genomgripande och bestående, med hjälplöshet som en av dess mest utmärkande reaktioner.

De olika ångesttillstånd som migrationen kan utlösa hos migranten är separationsångest, förföljelse-ångest inför förändringen, det nya och okända, depressiv ångest till följd av sorg över både förlorade delar av självet och det man tvingats lämna bakom sig, förvirringsångest på grund av en oförmåga att skilja mellan det gamla och det nya, överjagsångest till följd av lojalitets-och värderingskonflikter. Tillsammans med de olika symptom och försvars- mekanismer ångesttillstånden kan resultera i, utgör dessa delar av migrationspsykopatologin. Hur denna kommer att utvecklas beror dels på individens förmåga till genomarbetning av ångesttillstånden, men även på den grad av rotlöshet och förlust som hon upplever, och hur detta kan integreras. 

Även Kristal-Andersson framhåller de kriser, överbelastningar och förluster som migranten möter och betonar nödvändigheten att sörja den gamla kulturen för att kunna anpassa sig till det nya landet. ”En misslyckad anpassning kan sätta spår i form av en långvarig depression. En lycklig utgång av invandringen är då man åstadkommit en konsolidering och förvandling av identiteten.”

Identitetsförlust vid migration liknar förlust av anhörig
Pollock menar att även om både uppbrott från och ankomst till en land är traumatiska, behöver detta inte bli patogent såvida migranten inte bär på en tidigare sårbarhet vad gäller separation. Inte ens svåra förluster under uppväxten behöver resultera i psykopatologi utan beror på flera faktorer som framtidstro, motivation, hopp och stöd från omgivningen. Hägglund hävdar att förlusten av identiteten vid migration placerar individen i samma situation som då man förlorar en nära anhörig, men den förra är mer genomgripande och samtidigt svårare att uppfatta då byte av land också innebär förhoppningar. Uppmärksamheten är därför riktad framåt istället för bakåt. Sorgen vid migrationen kan liknas vid tonåringens omedvetna reaktioner på sin förlorade barndom: inte heller migranten uppfattar att han sörjer. Enligt Bustos får varje migrationsprocess ”identitetskänslan ur balans och ger upphov till en kris, som påverkar den som migrerar, hans familj, vänner och andra i såväl emigrations- som immigrationslandet."


Språk och identitet
Språket markerar vår kulturella, regionala och sociala identitet. Det utgör ett nät av referenser inom varje människa, mellan människor och i vårt associerande. Det är bärare och förmedlare av kultur och historia, den personliga och kollektiva. Med hjälp av språket formar vi tanken, förankrar minnet och träder in i världen.
Enligt Grinberg & Grinberg bestämmer språket kunskapen om världen, andra och en själv och utgör en grund för identiteten. Hägglund framhåller att språket utgör en väsentlig del av ens etniska identitet. ”I språket förtätas folkets särdrag och i de språkliga symbolerna framspringer de undermed- vetna strömmarna.” Då man byter språk, måste man inte bara byta språkbilder utan även tankebilder. Om man helt anammat språkets identitet ändrar man också gester och ansiktsuttryck via språkbytet. Skillnaderna mellan tanke- och språkbilder blir tydliga i vardagliga och förtroliga samtal med människor i det nya landet, men inte i professionella eller byråkratiska miljöer. Ett slags stumhet kan bli följden då migranten inte kan förmedla sina tankar och upplevelser lika obehindrat på det nya språket som på modersmålet. Istället för att uttrycka det hon vill, begränsas hon till att säga det hon kan.

Stengel menar att det finns en förhoppning hos många människor att det egna språket ska talas och förstås överallt, alternativt att man ska få främlingar att övergå till sitt eget språk. Dessutom finns en tendens att övervärdera det egna språket och betrakta det som det enda språk som på ett adekvat sätt kan uttrycka sanningen om både den yttre och inre världen, medan andras språk anses fattigare och primitivare, ett synsätt han anser är främmande för den som lärt sig flera språk under barndomen. Stengel lyfter fram den känsla av skam emigranter känner när de uttrycker sina tankar och känslor på det nya språket, vilket bottnar i en känsla av otillräcklighet och osäkerhet på att inte veta om orden används korrekt.

Nyanser, rytm, intonation och språkets under- förstådda innebörd byggs upp under barndomen. Även för den som kan uttrycka sig relativt obehindrat på det nya språket kan det därför vara svårt att tillägna sig språkmelodin, vilket försvårar möjligheten att göra sig förstådd. (Kristal-Andersson, Mahler)

Migrantens konflikter synliggörs via språket
Bustos belyser hur migrantens första konflikter ofta blir synliga via språket. I kollisionen mellan det oanvändbara modersmålet som tidigare förmedlat individens känslor och tankar, och det främmande språket, försvåras interpersonella relationer och hotas migrantens personliga utveckling. Det främmande språket hindrar de vuxna från att bevara ”känslan av kontinuitet och kulturell gemenskap med majoritetsbefolkningen” i det nya landet, samtidigt som deras barn snabbt tillägnar sig språket. Efterhand upptäcker migranten att hon förutom svårigheten att lära sig det nya språket även börjar mista förmågan att behärska sitt modersmål. Sammantaget kan de svårigheter som uppstår i relation till det nya språket påverka självkänslan, självförtroendet och identiteten. (Akhtar, Kristal-Andersson) Men det nyvunna språket kan också skydda mot smärta och öppna nya världar för migranten. (Grinberg & Grinberg, Kristal-Andersson)


Kulturchock och kulturkrock
Kulturchock är en term som omfattar olika fenomen som uppstår i mötet mellan migranten och den främmande kulturen. (Garza-Guerrero) Kulturkrockar uppstår då beteenden och sätt att vara som var självklara i den forna kulturen inte fungerar i den nya. Upplösningen av kulturchocken kan delas in i tre faser: kulturmötesfasen, omstruktureringsfasen och identitetsomvandlingsfasen. Enligt Garza-Guerrero, Eitinger, Grinberg & Grinberg, Hägglund och Akhtar, kan kulturchocken betecknas som en krissituation. Den är en följd av att individen för- flyttats från en välbekant, förutsägbar miljö till en främmande och oförutsägbar omgivning, vilket sätter personligheten på prov och utmanar stabiliteten i migrantens psykiska struktur. De många upprepade stressframkallande upplevelser migranten konfronteras med, är ångestskapande. Tillsammans med sorgen och förlusten av det välbekanta (kultur, språk, vanor ) och den man var i hemlandet, utgör detta ett allvarligt hot mot identiteten.

Kulturchocken betecknas av Eitinger som ”okomplicerad” om migrationen är frivillig och ”komplicerad” när den är ofrivillig. Gemensamt för båda är emellertid att migrantens tidigare samman- hang avbryts; samtidigt med förlusten av sin gamla kultur konfronteras migranten med den nya och är tvungen att bygga upp en ny identitet. Hur pass olika kulturerna och språken är, har betydelse för kultur- chockens styrka. Pollock anser att konfrontationen med den nya kulturen tvingar migranten att lära sig nya sätt att vara och fungera, vilket trots frustrationerna samtidigt innebär en vidgning av identiteten och ger tidigare outtryckta sidor möjlighet att utvecklas. Han konstaterar att sorgeprocesser och identitetsförändringar utgör kärnan i kultur- chocken.

Denna text ingår i "Migration och Psykoterapi. Mötet mellan yttre och inre värld." av Nadja Gruberg (2004-2013). Vid citat av texten eller hänvisning till innehållet, vänligen länka till bloggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar